Det fina med bankörning är att man kan öva genom att köra samma bana om och om igen.
Men när jag fortfarande var ganska ovan vid att köra på bana upptäckte jag en sak.
Trots att jag tyckte att jag gjorde precis likadant varje gång kunde jag komma ut ur samma kurva och tänka: ”Ja! Den där satt riktigt bra!” Andra gånger tänkte jag i stället: ”Va? Det där blev ju inte riktigt bra…”
Och när det blev så varierade varvtiderna också.
”Varför blir det så? Gör jag något pyttelite annorlunda utan att ens märka det?”
Jag grubblade och grubblade över det.
Men till slut förstod jag att det faktiskt fanns en förklaring.
Grejen var att det inte bara fanns en orsak. Det fanns en hel massa olika orsaker.
Varje gång jag kom på en ny tänkte jag: ”Jaha, det var alltså det som hände. Vilken idiot jag är!”
Och när jag började tänka på de här sakerna, en i taget, medan jag körde, började känslan av hur bra jag hade kört så småningom stämma bättre överens med varvtiderna.
Jag tror att alla går igenom det här, men som nybörjare vet man helt enkelt inte sådant.
Så jag har bestämt mig för att skriva om de här misstagen, ett i taget, i en serie.
Först ut är ett misstag jag gjorde när jag bromsade.
Ni som har kört länge får kanske inte ut så mycket av det här, så ni får väl skratta lite åt mig i stället!
Min hemmabana, Takasu Circuit i Japan, är en bana där man får bromsa mycket. Men det finns framför allt två kurvor där man verkligen måste få ner farten med en rejäl inbromsning.
Kageyama-kurvan och sista kurvan.
Inför båda bromsar man från över 100 km/h, så som nybörjare fick jag samla mod och tänka: ”Okej! Nu ska jag bromsa allt vad jag kan!”
När jag ska bromsa väljer jag ett riktmärke och ser till att börja bromsa ungefär där.
Men av någon anledning kändes det som att jag hade olika fart in i kurvan varje gång.
Jag bromsade allt vad jag kunde och lät ABS-systemet göra sitt jobb, så det var inte så att jag råkade lätta på bromsen.
Jag började ju bromsa på samma ställe varje gång…
Så varför blev det så? Varför? Varför?
Jag kunde inte sluta fundera på det.
Till slut visade det sig att svaret var:
”Jag började visserligen bromsa på samma ställe, men jag släppte inte gasen på samma ställe.”
Ni som är erfarna förare tänker säkert: ”Va, kan det verkligen bli så?”
Jodå, för mig blev det så.
När jag var ny på bana var det en stor grej att bromsa allt vad jag kunde. Jag blev ordentligt nervös inför det.
Så när jag tänkte ”Okej! Nu ska jag bromsa allt vad jag kan!” hade jag redan släppt gasen lite för tidigt, för att förbereda mig inför den hårda inbromsningen.
Det innebar att bilen rullade en liten sträcka utan gas innan jag började bromsa.
Därför hade jag olika fart när jag väl började bromsa, och då blev förstås farten in i kurvan också olika från gång till gång.
Jag försökte medvetet göra tiden mellan att släppa gasen och börja bromsa så kort som möjligt.
Och då försvann problemet.
”Jaha, det var alltså därför. Vilken idiot!”
Lärdomen:
Gör tiden mellan att släppa gasen och börja bromsa så kort som möjligt.